Jag hörde en fråga.
Jag har suttit och kollat på En unge gi minuten , alla avsnitt. Vissa av dem får frågan " Hur känns det att få barn?" Satt och tänkte , hur ska man kunna förklara ett sådant mirakel? i give it a try...
Dagen jag fick mitt plus på stickan.
Vi (jag och johan )hade gjort ett test en vecka innan som visade negativt, vi tänkte nog inte mera på det utan andades nog mera ut, vi hade lixom inte kännt varandra så länge.
Men dagarna gick och mitt illa mående gick inte över och jag började få ont i brösten så jag tänkte att jag måste testa mig igen denna gång gjorde jag det medans johan var på jobbet så att han inte skulle bli orolig i onödan.
Sakt och gjort , jag gjorde testet det var ett plus, rädslan tog över hur skulle jag kunna säga det åt johan , våra föräldrar osv.Men samtidigt vart jag varm i hela kroppen , Jag var med barn, en liten liten ärta växte i min mage.
Vi valde att behålla lilla ärtan, som han fick heta de nio månaderna ,han låg i min mage.
Dagen D, 15 Maj 2012.
Eller man kanske mer ska säga natten D, eftersom han är född på natten.
Vi börja med dagen den 14maj då jag fyller år.
Jag vaknade upp och åkte ner till barnmorskan för rutinkoll, jag frågade medans jag va där ifall jag kunde gå en hinnsvepning, Men svaret vart Nej , här gör dom bara de när man har passerat v41 vilket jag inte hade gjort .
Men hon sa "nästa gång du kommer får du en hinnsvepning fast jag tror inte du kommer gå så länge till för Ärtan låg så långt ner. visst visst tänkte jag, åkte hem på min puch och va sur:P
Smsade Linda på skoj " Nuuuu kommer ärtan , vattnet har gått" ( Endast för hon hade sakt innan bara för jag åker på kryssning när du fyller år så kommer ärtan att komma , kände mig lixom tvungen att jävlas med henne)
men jag hann inte ens skriva att jag skämta utan hon ringer fortare än fortare helt förstörd tills jag säger att jag skojjar.Dagen forsatte utan några känningar över huvudtaget, förutom att slemproppen kom lite, dock hade den kommit lite och lite i fem dagar.
Johan fick åka ut och köra vin på kvällen så han vart ledig på natten (tacka gudarna för det)
Innan jag gick och la mig skrev jag ett blogg inlägg :http://carolinesundqvistt.blogg.se/2012/may/tills-imorgon-ar-du-beraknad.html (lilian om du läser och vill läsa på länken så tryck på texten så kommer den upp ) det där inlägget skrev jag sedan la jag mig i sängen ,40 min efter blogginlägget så går vattnet, jag väcker johan i lite panik eftersom de verkligen forsade ut vatten. Han svara i stil med " ja vänta måste sträcka på mig" så fick gå ner själv och ringa förlossningen , inga värkar eller något.Utan den första värken kom när jag gick in i sjukhuset.
Jag blev riktigt nervös , jag hade ju inte tänkt överhuvud taget på förlossningen hur de skulle kännas osv.
Jag ringde och smsa mina närmaste, varav jag skrev yttligare ett sms till linda " Nu skojjar jag inte vattnet har gått" då var hon lååångt ute på havet.
Resten av förlossninge finns att läsa.
Men tillbaka till ämnet,efter ett långt inlägg som inte ens har med saken att göra haha! men var iaf roligt att minns tillbaka.
Femtonemajtvåtusentolv nollfemtretton
Tittade våran son ut , Min och Johans.
Känslan som kommer är en kärlek och värme som man aldrig någonsin känt förut, lilla bebisen som har legat i min mage låg nu på mitt bröst , hur ska jag kunna förklara det största ögonblicket i mitt liv?
Man kunde inte sluta kolla på han , man var och är så fruktanssvärt stolt att just vi har fått en sån liten och perfekt son, världens finaste . De som inte har fått barn kan inte förstå känslan att ha ens eget barn på sitt bröst, världens stannade upp för ett tag kändes det som.
Kommentarer
Trackback
